Hola!
Ja det blev regn som “dom” sa. Tyvärr smutsigt blev det. På terrassen alltså. Sandregn 😀
jag gillar när det öser ner ordentligt som en högtryckstvätt ungefär. Men nej då, lite försiktigt
strilande. Tänker på hundterrassens granne. Han skulle behöva ett rejält skyfall. Då kanske han slipper lukten från hundarnas toalett vid silen som tyvärr finns nära hans mur. Den som han byggde högre alldeles nyss. Ja man ska då alltid bekymra sig om andra…Tänk om jag bott där…Himmel och pannkaka!!! Jag hade inte överlevt….Eller –  dom hade inga hundar ute efter ett tag…antagligen ☻☻☻ Så här ser dom ut ungefär fast mer bruna…Söta är dom.
Den här är anonym 😀 Men ville vara med på bild…
 
Apropå bry sig om andra och hur dom har det så finns det organisationer här i Spanien som
hindrar att bankerna kastar ut familjer. Dom ställer sig helt enkelt utanför porten och hindrar
vräkningen. Polisen lyfter inte ett finger, Det har jag för mig att dom gör hemma. Polisen alltså. Massor av familjer har ju inte kunnat betala sina banklån och i och med det så sitter
nu bankerna på flera 100.000 tomma lägenheter. Tragedier alltså. En organisation i Torrevieja heter PAH Stop Desahucios. Stopp för vräkningar. Här är artikeln i Spaniaavisen
Läs den, jag tycker det är rörande.
http://www.spaniaavisen.no/wip4/hindret-at-familie-ble-kastet-ut-av-boligen-sin-i/d.epl?id=1195435
Tycker det är väldigt bra gjort…Många,många har ju mist sina jobb samt att det inte finns det
skyddsnät som vi är vana vid i Sverige när det gäller sjuka och handikappade. Här är medmänsklighet alltså på hög nivå ♥♥♥

I förrgår när jag var ute och guidade syrran i mina första hemtrakter i Torre så såg jag denna skylt. En hemmafruförening. Undrar så vad dom gör egentligen. Hjälpverksamhet eller ?
Lex har ingen aning. Kansker jobbar för frufridag, se gårdagens formidabla utlägg om detta 😀 Ska nog fråga storbloggaren i Torre om detta 😉 Hon måste väl vara medlem?
http://amacasa.wordpress.com/
Jag kan ju inte vara medlem eftersom jag inte är gift nuförtiden och alltså inte är någon
ama de casa, alltså hemmafru. Nyfiken är jag. Kanske någon vet…

OK, denna dag är snart till ända. En av mina rara väninnor här nere – Kerstin – kom med mina nya glasögon som hon snällt tog med sig från Sverige. beställde dom efter jul.
Dyrt som attan men man måste ju se bra. Som tur är hade jag precis fixat lunch,
lubina dvs havsabborre med potatis,morötter och broccoli så jag tvingade ner henne på
stolen och hon tackade ja. Annars så är hon på språng med massor av aktiviteter.
Vandrar, gymmar, dansar, spanskasnack (hon pratar flytande) teater och muséer.
Önskar jag vore lika pigg. OK , det skiljer 2 år på oss, får skylla på det :D…Samt lathet och ambition 😉 …
Gracias Kerstin, un abrazo y un beso ☼

Buenas noches! Ha en bra kväll! Kram /P ♥♥