Molnen är fortfarande kvar på min himmel. I dag är det 4 år sen min älskade tvillingsyster gick ifrån oss hastigt. Kommer i håg varenda minut fortfarande.
Sorgen går naturligtvis inte bort det är omöjligt. Det sägs att den är värre hur nära man varit varann och det är ju så klart sant. Vi hade ju kontakt nästan varje dag i 7 decennier. Vi skulle ju bo nära helst i samma hus så vi kunde hjälpa varann när vi blev gamla…så blev det inte. Värsta dagen i mitt liv. Och så klart Teddys.
Skrev på FB i dag och fin respons från de jag har som FB-vänner där.
Här är det många fler som läser. När åren går så pratar man nästan ingenting längre fast behovet finns.
Bild från 1990 ca. 30 år sen…Playa del Ingles. GranC.
Du på ditt moln.
Är du lycklig? Har du telefon?
Säg. Det skulle vara härligt att
om du ringde därifrån.
Bor du långt borta?
Rör du dig mycket ute?
Hemma tänker jag ofta att
du lever med dagsljuset.
Går du i fantasidräkt?
Blir ditt hår vitt?
Ingenting vet jag om livet förrän
du ringer på nytt.
(Bo Zetterlind)
Här är inlägget från 26 juni 2017:
Ville bara lägga in detta så jag har det kvar…❤️
Kram 🌺❤️🌺
💖💔💖
Tack Mariana! ❤️❤️
Kära P🦋 Jag skickar extra många tankar till dig denna din mörka och tunga dag. Kram🤗💕
Tack Camilla!
Kram!❤️❤️
Vi minns också denna dag så väl och tänkte extra mycket idag både på Ingrid och dig när vi passerade huset där hon bodde och där du hittade henne i lägenheten helt livlös. Satte mig en stund utanför porten. Du vet på den där stenen som nästan är en stol. Ja, minnen kom till oss också.
Livet är skört.
Många tankar och stor kram från både Bosse och mig.
Hej Ditte!
Ja den dagen var en stor chock! Kan knappast bli värre än att hitta en kär människa livlös. Hur överlever man…Jo konstigt nog.
Tur att Ignacio svarade när jag ringde…på Torreoro.
Ja jag vet den där sittplatsen. mycket använd 🙂
Tack och kramat till er också! ❤️❤️
Fortfarande ofattbart, hur många gånger satt jag på andra sidan gatan och väntade på att Ingrid skulle komma ut ur porten så vi kunde påbörja vår promenad. Jag har ingen ”gå ut och gå kompis längre”😢
Hej Ann-Kristin!
Ja hon var glad att ha nån att gå ut med. Dig särskilt… I bland var hon ensam, särskilt på somrarna då jag inte stod ut där i värmen.
Även då jag var sambo och hade spanska tider beträffande luncher osv…Hon trivdes bra sista åren och då hon fick köpa den sista lilla lyan i samma hus som vi. Den som Teddy nu har.
Tyvärr blev det inte som vi tänkt 🙁
Kram ❤️❤️
Jag minns också chocken när jag började läsa din blogg och såg vad som hänt, så hemskt. Förstår det var en total chock när ni kom in genom dörren och hittade henne livlös. Tur du fick bra stöd av Ignacio och Horst och Carina så du slapp vara helt ensam. Fattar inte att det redan är 4 år sedan, tiden går fort men jag förstår att sorgen för dig är kvar <3
Tung dag för dig idag
Hej Yvonne!
Ja det var sån chock! Jag var ju ensam som sprang dit när hon inte svarade i telefon på flera timmar. Kan fortfarande känna känslan när jag fick upp det kärva låset…Ringde ambulans och så Ignacio…
Vidrigt!
Tiden har gått och vet inte hur jag stått ut faktiskt.
Kram ❤️❤️
Det är fruktansvärt.
Många kramar till dig!
/Annika
Hej Annika!
Ja fortfarande är det hemskt. Tajta som vi var. Tänker på henne varje morgon, brukade ju ringa varje dag och mer än det.
Tack! Kram ❤️❤️
❤️❤️❤️
Tack Susan! Kram ♥♥
Så sorgligt. Kram ♥️♥️
Ja det är det Anna-Carin 🙁 Kram ♥♥
Kära Preciosa!
4 år sedan, otroligt. Jag kommer så väl ihåg detta då du skrev om din systers tragiska bortgång. Fruktansvärd chock, svårt att sätta sig in i. Jag har mist två av mina nära systrar, men vi var inte tvillingsystrar, det är speciellt kan jag tänka mig.
Det sägs att tiden läker alla sår, inte riktigt så enkelt är det inte i vissa fall. Det blir i bästa fall en skorpa över såret, men det finns där under och det är inte mycket som ska ske, utan att det rivs upp. Det är ju inte enbart sorgen utan också saknaden, allt detta som finns mellan två som stått varandra nära, det vardagliga, småsaker, det finns så mycket som minner och påminner.
Sänder dig många stärkande kramar.
Hej Wiolettan!
Ja 4 år har gått men känns som det är nära. Vi pratade ju varje dag så jag tänker på henne lika ofta fortfarande.
Ja det är speciellt med tvillingar så klart…följts åt hela tiden i skola, jobb, ofta boende osv…ju mer nära ju värre/större sorg står det i “regelboken” om sorg.
Jaja bara att stå ut. Vad är alternativet.
kramar P ♥♥
Kram ❤!
Jag finns som Lena Dyche Ewer på fb om du är intresserad att knyta mig till dina vänner.
Hej Lena!
Tack ♥
Jag letar upp dig 😀 Jag heter Agnees där 🙂 Kärt barn har
många namn 🙂
Kram P ♥♥