Lörd 21.10 sol, 27 gr ♥♥♥

¡Buenas tardes!
Ett litet inlägg….
Här är det 8 gr i dag och sol. Fin höstdag.
Det är höst som sagt…mitt träd utanför är gult, det som var översållat med vita blommor i maj.

I maj finns nästan inga blad…

Resan hem gick bra utom en stolsgranne som luktade parfym samt hostade och snöt sig hela tiden…Påfrestande. Värst med parfymen men rädd att bli förkyld. 2 faror när man reser och hon blev osams med sin yttergranne och knuffade antagligen till honom…han frågade på engelska “what´s the problem” 🙂 Hon sa att “you take too much place”….Jo han den snygge långe stilige kille med rosa pikétröja tog plats…. Han stod sen upp, åt och drack kaffe…i vägen för flygvärdinnorna 😀 Innan fick vi gå en “halv mil” till gaterna B på ALC. “Delayed” stod det och vi anade timmar…men en halv timme blev det och sen kördes den in så det blev väl 15 min.

Ja f ö så händer inget och skulle väl varit kvar där nere men jag kände att min vistelse denna gång inte blev som jag hade förväntat.. Jag har ju djup sorg och mitt liv är fullständigt förändrat. Man tror att allt ska vara som förut men kände att jag inte ville vara en belastning och att folk skulle känna ett måste att umgås. Jag upplevde att jag inte var så “efterfrågad” som förut, av vilken orsak vet jag inte…Man kan ju bli förvånad men det blir inte alltid som man tror. Och själv vill jag ju alltid att “alla ska var med” som dom flesta vet. Många har träffats genom mig i åratal. Delar ju gärna med mig så ingen ska vara ensam där nere.
Jag lägger det åt sidan för svek tar för mycket energi från mitt redan sköra sinne.
Syrris är med mig dygnet runt och skulle bli mycket upprörd av texten jag skrivit här ovan.
Har inte orkat gå ner till Minneslunden än, rädd för att bryta ihop. Får vänta.
Glad för alla som mejlar, sms:ar och ringer…ni anar inte hur mycket jag uppskattar det.
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Ett träd till på “min” tomt utanför…Vet inte vilken sort.
I Katalonien är det ju fara och färde nu när regionregeringen ska upplösas och nyval ska ske. Det ska naturligtvis tillsättas folk som “tänker rätt”. ´Nyval…får vilka partier som helst ställa upp då? Hoppas det inte blir militär invasion nu när det är såna enorma demonstrationer.

Ha en bra höst tills vi hörs igen!
¡Hasta la vista y un besito a mis amigos!
P

39 reaktion på “Lörd 21.10 sol, 27 gr ♥♥♥

  1. God afton! Visst är ditt liv helt förändrat nu och saknaden efter Ingrid bär du alltid med dig. Och både den och alla fina minnen bär du med dig. Om du vill så går jag gärna, vid tillfälle med till Minneslunden. Men du måste känna att du orkar gå dit och vad som händer där inom dig blir nog väldigt omtumlande. Jag stöttar så gott jag kan. Det vet du.
    Jättetråkigt att inte känna sig “efterfrågad” och visst är vi många i Torrevieja som lärt känna varandra genom dig och även genom alla trevliga bloggträffar du ordnat. Och tänk så många du hjälpt med mycket! Imorgon är en ny dag. Det förflutna, det som hänt, kan vi inte påverka. Men morgondagen har vi.

    Jag tror inte Ingrid skulle bli upprörd över det du skrivit för det är dina känslor du uttrycker och dina känslor är just du.

    Stor kram och många tankar.
    Jag är glad för att vara din vän.

    • Gomorron Ditte!
      Tack för omtanken. Ja jag blir väl mogen att gå ner till Syrris nån dag men det lär dröja.
      Nej man kan aldrig påverka nåt som hänt bakåt men önskar jag hade förstått något av det…Jag tror inte Ingrid skulle varit upprörd av vad jag skrivit däremot orsaken till varför jag hade anledning att göra det.
      Kram tillbaka och tack detsamma! P ♥♥

  2. Men åh, hon har skrivit ett blogginlägg, den lilla kära “gumman”! Så roligt med dina rader! Glad att du orkade. Att gå till gaterma B är ju rent förskräckligt långt. Tur jag har som har assistans! Du har väl inte blivit förkyld av den snorande damen hoppas jag. Träden är vackra på hösten. Det har jag alltid tyckt varit de vackraste färget. Varma, härliga. Kan just undra hur det kommer att bli i Katalonien. Ser inte ljust ut. En dag kommer du att orka o vilja gå till Minneslunden. Så fint att Ditte kan göra dig sällskap. Det är alltid så vackert på minneslundar. Tror det kommer att kännas bra. Just där finns många i samma situation. Tack för ditt livstecken! Hasta la vista! Kramar 💕 💕

    • Gomorron Marga!
      Tack du är så snäll 🙂
      Ja det var otroligt långt att gå på ALC…tycker jag alltså.
      Än har jag inte fått nåt men av resan, peppar peppar…
      Hösten är otroligt vacker, nästan glömt det. Kan vara att jag inte varit hemma och sett det så ofta liksom överraskningen när jag kom hem i maj 2016 och aldrig sett det blommorna på trädet utanför fönstret 🙂
      Ja det är oroande med Katalonien…kan bli krig…
      Jo jag måste gå ner till Syrris och sällskap behöver jag. Tar bara tid. Glad av erbjudanden jag fått.
      Tack för att du jämt hör av dig ♥ ¡Si, hasta la vista!
      Kram P ♥♥

  3. Hola! Vi är så många som aldrig skulle ha träffats om inte det vore för dig! ❤️ Och som du har hjälpt till, och fortfarande hjälper, med “ditt och datt”! ❤️ Ja, svek är det sista man förknippar med din syrris. Hon ville verkligen inte att nån skulle uppleva att man kände sig utesluten. Det hände inte alltför sällan att hon sa ja till att träffa kompisar trots att hon var trött eller egentligen inte hade lust – men hon ville inte göra människor besvikna. Vi pratade om det flera gånger – senast i i påskas.

    Jag följer gärna med till minneslunden. ❤️

    Kram! 😘

  4. Hej Susan!
    Jo det är sant det du säger. Det har alltid varit kul med “koppleriet” 😀 Vet ju hur det kan vara att vara ensam.
    Nej Syrris hon ville alla väl och hade dessutom svårt att säga nej för då visste hon inte om hon sen fick nån ny chans. Ensamhet är inte roligt.
    Tack för erbjudandet om Minneslunden! Nån dag måste jag dit och prata med henne, har mycket att berätta.
    Kram och tack! P ♥♥

    • Ja, så var det också. Hon sa att hon inte vågade säga nej för att hon då var rädd att man inte skulle höra av sig igen. ❤️

  5. Hej!
    Naturen är verkligen omväxlande i Sverige. Jag kom hem från Torre vid ett tillfälle och upptäckte att det “gröna” trädet utanför mitt fönster var ett helt fantastiskt blommande körsbärsträd.
    Det var synd att jag skulle åka tillbaka till Göteborg precis efter vi träffades. Jag hade så gärna velat träffa dig igen. Hoppas att du kanske är nere i januari/februari när jag kommer nästa gång.
    Det är svårt på så många olika sätt när man har djup sorg .Man känner sig så ensam och tänker kanske som du gör att man “tynger ner” sina vänner. Men jag tror att många inte vet hur de ska möta någon med sorg, vad man ska säga och göra. Jag har upplevt detsamma och man blir en aning besviken på vissa vänner.
    Det kommer säkert att kännas bättre när du varit i Minneslunden. Första gången är det nästan omöjligt att förstå att ens kära finns där, men sedan blir det lättare att gå dit, och för min del är det en tröst att besöka graven.
    Må så gott och hoppas du kommer ut på en massa fika och andra trevligheter.
    Kram

    • Hej Agneta!
      Jaha då hade du samma upptäckt som jag då. Tror mitt heter Fågelbärsträd…nåt slags körsbärsträd tror jag.
      Ja det var kul att träffas! Går flera tåg hoppas jag 🙂
      Klart man är sårbar när man har en så obeskrivlig sorg.
      Men man kan ju bli förvånad…kände inte att jag belastade någon första tiden där nere…jaja ingen idé att prata om det mer, man får nya erfarenheter hela livet. Synd att en del blir trista.
      Tack, ja i dag får jag besök som jag ser framemot.
      Kram! P ♥♥

  6. Gomorron!
    Förstår att Du bävar för att gå till Minneslunden. Med du har ju Ditte och Susan som gärna följer med Dig.
    Så tråkigt med det som hände i Torre. Det är ju Du som är ”mamma” till att många av oss känner varandra och fått vänner genom Dig💞.
    Jag har ju dessutom fått jättetrevliga grannar tack vare Dig.😊
    Visst är träden vackra så här års. Fina bilder.
    Många kramar till Dig från mig/A-K

    • Hej A-K!
      Jo det känns just nu svårt att gå dit men jag ska…
      Dom är snälla Ditte och Susan…
      Ja det är tråkigt när man inte duger längre…och utan att man vet
      varför är väl värst. Men nu får jag gå vidare och en erfarenhet rikare.
      Ja du har fått fina grannar helt klart…
      Ja det är vackert här hemma nu. Tack!
      Kramar till dig också! P ♥♥

  7. Hej P!
    Vänner som sviker är inga riktiga vänner! Och precis som Susan skriver så är vi många som aldrig hade träffats utan dig.
    Förstår att livet har blivit helt förändrat efter syrris, fruktansvärt!
    Men det kommer en dag då du orkar besöka henne på minneslunden ❤
    Många kramar

    • Hej Ami!
      Ja men det vet man inte förrän man får en kris…sent.
      Jo det är många som träffats pga bloggen sen 2010. Kul!
      Livet är och blir aldrig detsamma, gäller att försöka hantera det.
      Hon var ju en del av mig varje dag från födseln och till 26 juni.
      Mer än 7 decennier…
      Ja jag ska gå dit fast det dröjer ett tag…
      Kramar! P ♥♥

  8. Hej P!
    Vi med många andra har dig att tacka för att vi träffats på dina bloggträffar. och fortfarande har kontakt, både här och hemma i Sverige! Vi delar din sorg över din fina syster som vi också lärde känna. Har svårt att förstå att du ska behöva känna dig sviken av vänner.
    Varm kram från oss❤️ Och njut av de fina höstfärgerna, hösten är ju så vacker!

    • Hej Fia!
      Ja ni är många 🙂 Tack för orden!
      Ja man blir besviken men problemet är att man blir så överraskad…
      Tack kramar tillbaka! P ♥♥

  9. God förmiddag P!
    Man är ofta lite ensam i sin sorg. Jag tror att många har svårt att hantera en människa i sorg och kris. De vet inte vad de ska säga för att trösta, orden blir så futtiga. De menar inte att svika, de lämnar en bara ifred när man behöver det som minst. Själv vill man inte ligga till last och besvära, så man sluter sig. Nej, du ska ringa och skriva och höra av dig,
    jag lovar, dina riktiga vänner orkar med dig, och du har många sådana vänner. <3 <3 <3
    Stora varma kramar från mig och Velo<3<3<3

  10. Hej Carin!
    Jo jag förstår vad du menar och så är det i “normalfallet”. med folk som har sorg och hur folk har svårt att veta hur dom ska agera eller inte agera. Jag har många som stöttar och jag kan prata med…Det här är en annan tråkig sak som inte har med att göra att inte kunna prata med mig…Och jag är ju inte den som sluter mig, tvärtom, jag vill ju bara vara med som vanligt.
    Jag ska berätta för er vad det gäller sen 🙂 Hälsa Velo!
    Kram P ♥♥

  11. Låter som en jobbig stolsgranne, hoppas man slipper det nu på hemresan. Åtta grader och sol är ok, men hemma i Dalsland regnar det, förhoppningsvis lyser solen på tisdag. Los padres blir ju kvar ett tag till. Förstår att det känns jobbigt att gå till minneslunden, första gången är ju oftast svårast,men kan tänka mig att det känns bra när man väl har tagit steget.
    Ha det bra
    Kramar

    • Hej Jeanette!
      Ja det var väl inte så trevligt…föredrar folk som säger några ord också 😀 Du får väl se till att Rajje har granne inte du 😀
      Jo det känns inte som att jag orkar gå ner nu till minneslunden.
      Fast jag vill ju.
      Ha en bra resa! och bekväm! Kram och hälsa Rajje och tus padres! P ♥♥

  12. Så tråkigt att du känner dig sviken men jag tror att folk vill lämna en ifred när man har sorg, kanske för att dom inte riktigt vet hur dom ska agera. Men man vill ju att folk hör av sig, man orkar inte själv och vill inte besvära, alla har ju sitt.
    Hoppas allt känns bättre nästa gång du åker ner 🙂
    Jag åker till Torre om 3 veckor, längtar. Har aldrig varit där den årstiden så det blir spännande.
    Styrkekramar
    Eva

    • Hej Eva!
      Ja om det vore så bra men jag åkte ju ner för att slippa vara ensam och det vet alla där nere. Annars kunde jag ju lika gärna sitta här hemma.
      Nej det handlar bara om ett par personer som helt oväntat sidsteppade mig av nån anledning som jag inte förstår då det är dom vi träffat mest och som alltid ringde, sms:ade för dom ville ha sällskap.
      Nu passade det inte efter alla år och skälet vet bara dom själva…

      Det blir ju kallare speciellt inomhus i november men soligt som vanligt.
      Tack! Kram P ♥

  13. God morgon,
    Jag blev tidigt föräldralös och förstår så väl den osynliga bubblan du befinner dig i. Tror att folk inte sviker utan de undviker. De vet inte vad som är lämpligt att säga och är rädda att göra fel. Sedan kommer det närmare en själv, om det hände dig så kan det hända mig. Har du tänkt på hur vanligt det är att folk säger “om jag dör”, dör gör vi alla. LEVA däremot det är det inte alla som gör. Livet är för kort för att bara överlevas
    tycker jag.
    Mig har sinnesrobönen hjälpt många gånger dvs “Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”

    Att försöka njuta utan att känna skuld är en konst och sorg är en process som tar sin tid.
    Förstår att du älskar Torre men du kanske ska ta en tur till ett varmt ställe utan minnen.
    Kram

    • Hej Kulramen!
      Jag vet inte om du läst ovan kommentarer men för mig handlar det inte om att alla sviker utan ett speciellt fall som är obegripligt.
      Men det finns väl nåt skäl “internt”. Dom flesta har stöttat och varit fantastiska.
      Ja man ska ta vara på tiden man har och gå vidare och fokusera på det som är bra. Nog så svårt när nån fattas som funnits och haft nästan daglig kontakt i mer än 7 decennier.
      Alla “gamla” (min far var ung) i min familj är borta sen länge. Min andra yngre syster sen 2.5 år.
      Ja det får gå…tiden går…Det går bra i Torre, men visst skulle det vara trevligt att åka nån annanstans. Liten by/stad där jag kan få prata spanska hela tiden 😀 Har jag drömt om i flera år…Fattas ekonomi för det…Bil tex 😀
      Kram P ♥

  14. Ja apropå det där med att träffas genom dig, så träffade vi Cata här i Benidorm igår och fick en trevlig pratstund på en bar nedanför hennes lägenhet. Hade aldrig skett utan din medverkan till att sammanföra människor – stort TACK för det!
    Det gör ont där människor sviker. Men det bästa är att inte lägga alltför mycket energi på det, även om det är svårt.

    Stor KRAM!

    • Hej Ama!
      Ja Cata sa: “gissa vilka jag träffade i går”? Ama och Anders tänkte eller rent av sa jag. Hade ju sett er resväska i hallen 😀
      Tack för dom orden!
      Ja man är ju rätt så klen när man mister nån så nära…Det är nåt jag alltid ska komma ihåg i resten av livet för andra som råkar ut för samma sak.
      Kram tillbaka! P ♥

  15. Tack Katharina!
    Ja min saknad efter min Syrris är lika stor och kommer att förbli.
    Allt annat ska jag inte slösa mer energi på…man överraskas
    så länge man lever 😀
    Hoppas ditt “projekt” gått bra! Syrris var så imponerad om du kommer ihåg 🙂
    Kram P ♥

  16. Så tråkigt när vänner sviker, men man lär sig vilka som är ens riktiga vänner och vilka som bara utnyttjat en så länge det passar dem. Man lär så länge man lever stämmer ju bra.

    Vi är också hemma nu några veckor till, sen ner 3 veckor och sen hem över jul. Nyår är vi nere som vanligt och fram till 21 januari, sen blir det nog skönt att komma hem till uppvärmt hus igen 🙂 .

    Förstår det är tungt med saknaden av Ingrid, lär nog så vara ett bra tag till, men blir väl lättare att hantera ju längre tid som går. Skönt att du får sällskap till minneslunden den dag du känner att du orkar ta dig tid.

    Kram
    Yvonne

    • Hej Yvonne!
      Ja man blir förvånad…och besviken särskilt som man redan är nere för räkning…
      Men inget som går att påverka så det är bara att “glömma”.
      Tänker bara på Ingrid hur upprörd hon skulle blivit för min skull om hon vetat detta.
      Även om vi var oense då och då – hon och jag – så fick ingen annan vara dum mot var och en av oss 🙂
      Det kommer alltid att vara tungt, vi var ju så nära så jag kommer alltid att känna att nåt fattas varje dag. Tvillingar går inte att dela på hur som helst. Kan tycka att det är bra att jag är gammal…kortare tid att känna denna hemska saknad.
      Tack för dina ord!
      Kram P ♥

  17. Buenos dias
    Förstår Din saknad efter Syrris..Hon var en sån fin och rolig tjej…liknar sin syrra faktiskt 😀
    Ditte och Susan är ju så goa och snälla som följer med Dig när du känner dig redo.
    Tänk vad många härliga människor vi träffat genom Dig. Du är ju navet i hjulet nere i Torre. Vi hade ju aldrig köpt våran lght om vi inte hade fått kontakt med dig Hoppas du är nere i mitten av november då vi kommer ner.

    Många varma Kramar

    • Hej Janette!
      Ja den är tung och det blir att hantera sorgen på ett bra sätt det om jag ska klara av det.
      Jag uppskattar verkligen Ditte och Susans erbjudande. Blir ju svårt att gå ner dit. Men jag måste. Svårt att gå med Joanna första ggn då hon älskade sin moster så mycket.
      Ja dt har varit så kul att träffa er under alla år, ni är ju så gulliga båda två och alltid hört av er.
      Vet inte var jag är i november…just nu känns det inte så bra att åka ner men jag är ju spontan så man vet aldrig då ni är där 🙂
      Kramar tillbaka till er! P ♥♥

  18. Så vackra bilder du visar.
    Ja, nu har hösten kommit och träden blir mer och mer gula och mer och mer kala. Idag har det ju varit ett otroligt ruggigt väder, med regn och blåst.
    Förstår din känsla på flyget, hostande grannar som luktar parfym, det gillar inte jag heller.
    Jobbigt med den känsla som du har. Kan inte tänka mig att de umgås med dig för de tycker att de måste, nej, du verkar vara en mycket trevlig tjej så det är säkert frivilligt. Men har du den känslan så måste det kännas jobbigt.
    Så jag lider med dig då det gäller din syster. Förstår att tankarna finns hela tiden, varför, men inget svar får vi. Att allt ska återgå till det vanliga händer ju inte, det blir inte sig likt, hon fattas dig, men livet går vidare för dig och du kommer alltid att sakna henne, fast tiden gör att det mattas lite.
    Tänker på dig och sänder dig många varma kramar.

    • Hej Wiolettan!
      Ja det är otroligt vackert nu. I går var det fulväder så utgång var inte tänkbart 🙂 Tur att man inte har hund som min kära granne.
      Känslan jag hade nere i Torre var att jag ju inte ville känna att alla andra skulle känna att “bara för att jag blev sidsteppad av några” så måste dom ställa upp mer…ja det är lite komplicerat men nu är jag stärkt av det 😀 Avslutat kapitel för min del. Fått så mycket stöd från många, känns bra.

      Ja det är obeskrivligt ledsamt förlusten av min syster…Det får gå men varje dag är tidvis plågsam. Kommer på saker som vi alltid pratade om rent allmänt men nu kan jag ju inte ringa och tala om vad som händer som vi alltid pratade om. Påminns hela tiden.
      Och vet fortfarande inte varför hon bara dog knall och fall. Fortfarande inte kunnat få rapporten. Där nere måste man ju gå till tingsrätten och det måste vara nån närstående och inte advokat som det sas först. En dag så har vi väl den…
      Tack för att du skriver, kramar P ♥♥

  19. Beklagar din sorg, jobbigt, men så småningom, sakta men säkert kommer det att bli bättre och du kommer att kunna le och glädjas åt alla glada minnen du har med din syster!

    Beträffande folk som inte hör av sig så är det faktiskt så att många känner osäkerhet och rädsla inför sorgen, man vet inte hur man ska kunna hjälpa, är rädd för att störa och så, har själv varit med om det när en väninnas barn dog. Jag tänkte då att jag kan inte göra någonting, det finns ingen tröst. Men jag tog i alla fall kontakt och jag kunde hjälpa genom att lyssna när hon ville prata, och det kändes bra!
    Hoppas att du får en bra tid hemma och kommer tillbaka till Torre med glädje!
    Kram från Inger (har följt dig i många år men vi har aldrig träffats)

  20. Hej Inger!
    Tack! Ja jag får väl se men hon var ju min allra närmaste så det är obeskrivligt tomt och kommer att bli…vi pratade ju varje dag och uppdaterade oss om allt i alla år…ser och hör saker som jag hela tiden tänker att jag skulle säga till henne…tvillingar som du vet.
    Jo normalt kan det ju bli att folk undandrar sig osv men i detta fall är det en helt annan sak. Det är att ett par som vi hade väldigt mycket kontakt med och dom verkar tro att jag också försvunnit från jordens yta när jag kom ner. Kontaktade alla andra för fika och lunch men inte mig längre. Otroligt konstigt och oempatiskt.
    Vilka skälen är vet dom bara själva.

    F ö så hör många av sig gm telefon, mejl och sms dagl och besök.
    Jag har ju sagt orsaken i övriga kommentarer men bara hintade om det i bloggen så det kan ju misstolkas att jag blev bortglömd 🙂

    Men det som inte tar livet av en stärker en sägs det 🙂 Och det känns så.

    Tack, jag har det bra, om det blir Torre får jag väl se framåt. Just nu så har
    jag ingen plan på att åka ner.
    Tack för att du skrev! Kram P ♥♥

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *